Sitter här och lyssnar på Hoffmaestro och är nostalgisk. En känsla från underbara Nha Trang i Vietnam infann sig en kort stund.
Underbara människor, underbara "Why not bar" och "Sailor club". Vi dansade som galningar tills svetten rann, vi svalkade oss med buckets, lyssnade på Hoffmaestro och tittade på soluppgången nere vid stranden mot en axel. Vi sov till eftermiddagen och hade inte ett enda måste.
Jag fick en känsla av total frihet. Som den friheten man känner när man tar studenten. Hela livet ligger liksom framför en. Och jag kan välja precis vilken väg jag vill gå. Det var 4 år sen jag tog studenten. 4 år! Vart tog tiden vägen. När man ser dem på flaken, sjungandes och vrålandes av lycka känns det som igår man själv var där.
Men samtidigt tänker jag på vad jag har gjort sedan jag tog studenten och jag ångrar precis ingenting.
Jag träffade idag en barndomskompis vars uppfostran bestått i att hela tiden vara bäst. Hon har universitetsexamen från det allra finaste universitetet och ska åka och jobba utomlands. Jag tror inte att hon haft det lätt alla gånger att uppnå de förmodligen höga förväntningarna från hennes familj men på något sätt fick hon mig att känna mig liten. Mindre värd. Varför det? För att jag inte har någon universitetsexamen? För att jag inte kan prata 4 språk?
När jag tänker på vad jag gjort efter studenten känns det ändå som att jag hunnit med en del. Jag har arbetat drygt ett år som frisör samt tagit gesällbrev. Jag har bott och arbetat i USA ett år. Jag har jobbat i Norge en vinter. Jag har gjort en sjukt bra och rolig bartnederutbildning på Kos. Jag har bott i Stockholm, jobbat i Norrköping och rest över hela jordklotet. Backpackat 4 månader i Australien och Asien. Nu spenderar jag en sommar på Öland för att börja plugga till massör och spaterapeut i höst. Är inte det tillräckligt fint? Är det att mäta livskvalitet i en univeritetsutbildning eller att ha friheten att göra det som faller en in, resa, träffa nya människor och nya kulturer. Att ha föräldrar som alltid stöttar en och ställer upp i vått och torrt.
Nog om det, en dag kanske jag också pluggar på universitetet. Men jag kommer inte höja mig själv till skyarna och sänka de som inte valt samma väg..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar