Soffisresa

Jaha oturen foljer oss visst...

Igarkvall gick Emma och jag ut for att ata middag pa en mysig liten lokal restaurand med jattebillig och god mat som man sjalv fick "tillaga" i en kokande gryta. Stallet hade varldens minsta plaststolar och sma bord som en o annan smafet europe eller amerikan aldrig hade fatt plats i. Vid tolv slaget ar vi pa vag hem da vi korsar ett overgangstalle. En moped med tva tjejer kor lite onodigt nara hinner jag tanka men tyvarr hinner jag inte reagera innan en av dem sliter tag i min axelremsvaska och sliter sa bandet knacks.

I vaskan har jag ju ocksa sjalvfallet bade kontanter, visakort, bankdosa och korkort. Jag vralar o springer efter dem och forsaker desperat stoppa den ena mopedisten efter den andra. Alla taxibilar ar redan upptagna.

Jag forstar att ingen stannade. Jag kan ju se mig sjalv, en galen turist som springer efter en moppe och skriker o vralar o svar.
En kille sager till oss att vi gor bast i att inte folja efter eftersom det kan vara farligt for oss.
Kanske var det basta att dom hann ifran for sa forbannad som jag var hade det inte varit nadigt for den som snodde vaskan.

Hur som helst, det hela orndar val sig. Vi ar ju tva som reser och Emma har sitt visakort kvar, peppar peppar.. Men det blir sa mkt merjobba nar man inte ar hemma.

Men efter regn kommer solsken och tillsist har vi lokaliserat Emmas vaska som tydligen fortfarande befinner sig i Singapore men kommer hit imorn.

Nog med elande om man nu kan saga sa. Idag var vi i Cu Chi tunnlarna som anvandes under Vietnamkriget. Det ar ett tunnelsysten bestende av 200 kilometer langa tunnlar inte mycket hogre an att man kan ala sig igenom dem.

For oss turister hade dom gravt ut vissa av tunnlarna 3 ganger sa stora vilket jag anda tyckte var tillrackligt litet for att framkalla en svag klaustrofobisk kansla.

I dessa bodde tusentals Vietnameser som krigade mot Usa under kriget. De ar gravda i enorma system med sovsalar, kok och forrad allt ifran 2 meter anda ner till 10 meter under markytan.
Inte nog med det, nar amerikanerna tog sig ner i tunnlarna som hade bade dolda ingangar och dolda luftgangar for att fa in tillrackligt syre hade Vietnameserna gjort groteska fallor som innebar en lang och plagsam dod.

Vi hade en superbra guide som sjalv arbetat for Amerikanerna under Vietnamkriget och pratade med en valdig inlevelse. Allt detta var superintressant och man satt och lyssnade som for fulla muggar.
Vid tunnlarna fick man aven skjuta M16 vilket jag var tvungen att prova pa. Sa nu ar man en upplevelse rikare och halvdov pa ena orat.

Ikvall har jag en kansla av att vi tar det lite lugnt. Efter tumultet med stolden igar och en galen vietnamesisk kvinna som skrek o kastade glas i rummet ovan oss halva natten har det inte blivit sa manga timmars somn..
Men det ar en ny dag imorgon och formodligen tar vi bussen vidare mot nagon ny destination nara beachen.

Kram pa er!