Soffisresa

Hej pa er!

Vi befinner oss som sagt i Rainbow Beach sedan ett par dagar tillbaka. Vantar pa bussen som gar om ett par timmar till Hervey Bay.

For att sammanfatta Rainbow Beach i en enda mening skulle jag nog beskriva det som "en spokstad full med rednex".

For har ar vekligen dott! Det ar nastan som Lottorp pa vintern, alltsa den lilla halan pa Oland jag kommer ifran.. Stranden ar jattevacker, som valigt har pa ostkusten. Men sjalvaste "staden" bestar av en 200 meter lang gata med nagra butiker, cafeér och en plutteliten grocerystore som allt stanger pa eftermiddagen. Darefter ar det stendott! Okay, forutom alla som aker runt o raggar i sina fula bilar..=)

Vi forsokte ga ut och festa haromdagen men det enda stallet som var oppet var hostelet som lag granne med varat. Dar var det liveband och fullt party sa vi gick dit men lika snabbt darifran med svansen mellan benen for vi blev inte inslappta. Man maste tydligen bo pa hostelet har och det var sakerhetsvakter vid ingangarna. Efter att ha overvagt att hoppa staket la vi ner och gick en svang istallet. Till varan forvaning hittade vi ett slags utestalle som bestod av 200 enarmade banditer, nagra forvuxna 50+ karringar med blekblonderat har o tuttarna uppkorda under hakan som fortfarande trodde de var 19, nagar aldre gubbar och faktiskt en del folk i varan egen alder. Alla rednex och locals dock.

Jag kopte en ol for tre dollar och Emma ett glas vin for 1 dollar och 20 cent! Sjukt billigt med andra ord.

Darefter hangde vi pa nagra locals pa efterfest innan vi till sist irrade hemat.

Vi overvagde faktiskt att checka ut redan morgon efter och aka vidare men vi tog istallet en heldag pa beachen och en tidig kvall. Tror vi gick o la oss redan vid 10-tiden for ovanlighetens skull!

Men mitt i denna lilla hala som inte ser mycket ut for varlden och som maste ha varldens samsta nojesutbud finns en plats som maste vara en av de vackraste i varlden.

Platsen kallas for Carlo Sandblow.

Igar vid 6-tiden pa kvallen innan skymning vandrade vi ca 30 minuter upp mot "stadens" nationalpark. Nastan konstant uppforsbacke. Vagen ledde oss in mot skogen och uppfor kullarna. Nar vi till sist kom ut fran skogen var det nog den allra vackraste wiev jag nagonsin sett. Mitt uppe pa toppen oppnade sig en oken eller en sakallad sandblow. Pa ena hallet lag havet och pa andra hallet sag man langt over skog, berg och kullar och en helt fantastisk solnedgang. Det gar inte riktigt att forklara men det var sa himla fridfullt och maste vara varldens basta plats for meditation.

Under tusentals ar har alltsa sand blast in fran havet och stranden och skapat denna sandmassa som strackte sig flera hundra meter mitt upp bland kullarna. Haftigt! Ni far se sjalva pa bilderna.

Nu ska vi satta oss o kora lite reseplanering och brainstorming.. Vi har ju trots allt inte sa lang tid kvar har i Australien och man vill ju utnyttja tiden till det basta.

See ya! Cheers mates!